321
LII.
Jag vaknade i morgonljuset med en sprittning av glädje och kramade hårt om min kudde. I plötsligt övermod kysste jag mina händer. De kändes så varma och mjuka, och de snabba kyssar jag gav dem sjönko ned genom min kropp och fyllde den med livslust och fröjd.
Hela det glada sällskapet startade från huvudbyggnadens trappa. Några skulle åka i Claes bil, andra i vagn. Claes bjöd mig att sitta bredvid honom. Jag uppfångade en liten avundsjuk och elak blick i Henriettes ögon, men denna dag kunde inga onda ögon förkrossa mig. Henriette, löjtnant Burenskiöld, Tyra och Måns Delagrue placerade sig inne i bilen. Claes tutade muntert i bilhornet, och vi körde ut från gården i en elegant sväng.
Morgonen glittrade och stänkte av dagg. En ko besvarade bilsignalen med ett utdraget bölande, och en höna flaxade över vägen och undgick döden i sista minuten. Claes gav mig då och då en blick och log.
— Bra? frågade han.
— Underbart! svarade jag.
21. — v. Krusenstjerna, Tony växer upp.