322
Vidare! Vidare! Fortare! Fortare! Luften susade i öronen, och solstrålarna sågo ut som blixtar, som skuro den vita landsvägen i små bitar. Efter en stund saktade Claes farten. Inne i bilen sjöng Tyra med sin lustiga röst:
I am a girl of flirty sense!
I show my legs for fifty pence!
Plötsligt märkte jag, att Claes talade till mig. Han höll blicken stadigt fästad framför sig.
— Du är inte lik de där! sade han lågt.
— Är jag inte?
— Nej, om du det är! Jag bar grubblat de här dagarna över vad det är som skiljer dig från dem. Men jag vet det ännu inte riktigt. Och kanske är du ändå en smula lik dem! Du bär samma stämpel som ofta präglar medlemmarna i gamla adelssläkter, och den stämpeln är inte detsamma som en krona och en vapensköld, fastän den på sätt och vis sammanhänger med de där emblemen. Om jag talade med Måns om den där symboliska stämpeln, som jag tänker på, skulle han sätta upp sin promenadkäpp och peka på tranan i det Delagrueska vapnet, som han låtit gravera in på kryckan, och om jag vågade säga något därom till Tyra, skulle
