323
hon gapskratta och svänga sig med moderna termer, som för övrigt redan äro utnötta, om att adelsskapet är ett löjligt gammalt skrock, vars attribut man endast begagnar sig av för att reta de borgerliga eller för att imponera på mamsellerna i de stora magasinen, där man syr sina dräkter och toaletter. Men med dig tror jag att man kan tala utan att bli missförstådd.
— Åja! Kanhända!
— Jag har varit ute och rest, ser du, och sett en hel del, och det jag sett har kommit mig att göra jämförelser. Det är möjligt, att jag skulle funnit tillfällen till att göra jämförelser lika bra, om jag stannat hemma på egendomen, men man får inte upp ögonen riktigt, förrän man varit utanför sina landamären. Och var jag än varit, har jag känt samma förbannade olust, då jag träffat samman med män och kvinnor ur andra samhällsklasser än jag själv. Olust därför att jag varit trött och de outtröttliga! Därför att de där människorna med de röda blodkropparna se mot en morgondag. då ölet på nytt skall fradga i glasen och brödet gräddas ljusbrunt i ugnsvärmen. Men för oss gamla adelssläkter finns det inte någon sådan där morgondag, som de andra förmodligen längta efter bara för glädjen att åter känna sig
