Sida:Tony växer upp 1922.djvu/340

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs

334

övriga ungdomarna körande i galopp in på gården.

Fröken Ringström serverade kaffet. Hon såg ut som en svart sjöfågel, som av misstag kommit in bland en massa kacklande höns. Hon bjöd:

— Var så god! Skall det inte vara mer? Hon sade det med en precision, som om hon hade haft en automat i stället för tunga i munnen. Bien lämnade sina blommor och kretsade envist kring socker och marmelad. En spräcklig katt tassade över gårdsplanen, satte sig litet ifrån oss och iakttog oss med ett par gula elaka ögon. Jag kände mig som om någon hade slagit till mig i huvudet. Men jag sökte skjuta bort mina tankar, ehuru jag var viss om att de under natten åter skulle möta mig med förnyad styrka. Jag behövde inte heller säga så mycket, ty alla voro så muntra och pratade utan en minuts uppehåll.

— Nu vila vi oss elt slag, sade Claes, när nästan allt var uppätet. Kom!

Bakom ena flygeln utbredde sig en tjock gräsmatta översållad av tusenskönor, och hela sällskapet slog sig ned under en skuggig lind. Flickorna sträckte ut sig raklånga i gräset med händerna under nackarna, och herrarna satte