349
fann mig i hans famn och drömde om hans kyssar.
Då bredde jag ut armarna och log i mörkret, medan tårarna sköljde över mitt ansikte.
LV.
När jag kom ned till frukostbordet, fann jag platsen bredvid mig tom. Claes hade farit i sin bil tidigt på morgonen.
Farbror Christian tycktes även han ha gripits av resfebern, fast han inte själv skulle resa, och dundrade ut över minsta småsak. Ingen brydde sig mycket om hans dåliga humör, och jag såg den lymmelaktige betjäntpojkens änglaansikte upplysas av ett brett leende. Då hände något förskräckligt. Farbror Christian skulle just ta en hård brödbit ur korgen, då han fick syn på en svart spik, som fastnat i brödet. Han blev eldröd i ansiktet.
— Natanael! skrek han rasande. Se här!
Den lille betjäntpojkens leende försvann, och hans ansikte fick i hast en allvarligt beklagande min.
— Har du lagt dit det där?
