350
Natanaels huvud skakade, som om det hade suttit på en ståltråd.
— Sluta med de där uppträdena, fördömda pojkbyting! Var är Maria?
— Men snälle Christian, sade nu tant Antonie, hon är ju i bakstugan!
— Kalla hit henne!
Natanael rusade ut ur rummet med en sådan fart, som om den befallningen varit just vad han längtat efter. Vi andra fortsatte vår frukost, medan farbror Christian satt tyst och fingrade på brödet. Maria steg in. Det var en frisk och klarögd lantflicka. Det syntes tydligt, att hon kom direkt från bakstugan; det vita mjölet låg som ett lätt puder över de rosiga kinderna, och hon hade ej hunnit kavla ned klänningsärmarna, så att de kraftiga armarna voro bara en bit över armbågen. Hon knixade som en skolflicka, men såg inte rädd ut.
Farbror Christian steg upp och gick tungt över golvet med brödkakan framsträckt på rak arm framför sig.
— Varför bakar Maria in spik i brödet? Vill hon ta livet av oss?
Maria tog brödet och synade det.
— Jag kan inte förstå… började hon tveksamt.
