62
gamla damen, utan att ett virrvarr av frågor tumlade om i huvudet på mig.
Hon gick utan byxor! Hade hon aldrig någonsin haft byxor, och var hade hon i så fall gjort av dem? Var det inte bra kallt ändå, när vinden blåste in under kjolarna? Och kändes det inte obehagligt, när hon satte sig på en stol, innan hon hunnit värma upp den?
Hon var vanligtvis klädd i en grå ylleklänning garnerad med svarta snodder, och över bröstet hängde pincenén i en liknande snodd. Ingen människa skulle kunnat tro, att denna sedliga dräkt dolde bristen på ett klädesplagg, som väl ingen anständig dam vill vara utan. Jag gömde min hemlighet för mig själv, men den gav något mystiskt oregelbundet åt det regelbundna skollivet, där den skramlande klockan avdelade dagen i timmar och kvarter. Detta visade mig även något som senare i livet ofta upprepats för mig: att det ej finnes någon människa som ej har någon liten egendomlighet, som skiljer henne från andra människor.
Alla lärarinnorna kallades av eleverna för »tant». De flesta lärarinnorna voro gamla och originella och passade väl till tanter, men det verkade mera komiskt, då de yngre lärarinnorna till och med av skolans äldsta elever titulera-
