Hoppa till innehållet

Sida:Tony växer upp 1922.djvu/69

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

63

des med »tant». Jag lärde mig så småningom att hålla av alla tanterna. Jag har verkligen aldrig sedan träffat några lärarinnor, som så helt gingo upp i sitt arbete. De voro skolan; byggnaden var endast ett skal kring deras gemensamma själ. En gammaldags strängt religiös anda vilade över hela uppfostringssystemet. Förgäves försökte nya åsikters anda att smyga sig in i skolhuset. Förgäves protesterade de yngsta lärarinnorna, som inhämtat andra metoder under läroåren; de äldre, som även voro deras »tanter», läto inte rubba sig i sina positioner. Man barrikaderade sig mot alla anlopp, minsta spricka i byggnaden stoppades till, och där man satt bakom väl slutna dörrar och fönster lät man den nya tidens stormar rusa förbi utanför.

När jag många år efter det jag lämnat staden fick höra att den gamla skolföreståndarinnan slutat och att en ny modern regim tagit vid, kändes det som en kär fästning fallit. Man lär inte längre utantill långa obegripliga katekesläxor, man syr inte längre för hand med små pärlstyng dessa oformliga linnen, som sedan aldrig kunna användas; ingen gammal tant berättar mera för en mer eller mindre uppmärksam barnskara om de stackars hednabarnen,