Hoppa till innehållet

Sida:Tony växer upp 1922.djvu/90

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

84

alla pojkar i den åldern ansåg han det mycket genant att möta någon »jänta» han kände eller ännu värre sin mamma, då han gick tillsammans med sina kamrater.

Emellertid var han snäll mot mig och sade att jag åkte skidor »färsigt». Eftersom uttrycket »färsigt» är ett ganska högt beröm från en gosse, uppeggade detta min ärelystnad i avsevärd grad, och jag hängav mig åt de mest dumdristiga företag, till exempel att åka nedför skogsbackar, så att jag dunkade huvudet i trädstammarna och var nära att bryta av skidorna, eller att försöka göra »lappvändning», det vill säga att plötsligt när man åker med stark fart hejda sig och kasta om skidorna åt motsatta hållet. Jag passade gärna på att utföra dessa bravurnummer när Sten var i närheten; ty jag älskade Sten.

Ordet »älska» förekom visserligen inte ännu i min ordlista, men jag tror att om en elvaåring kan känna kärlek, utan att ha en aning om ordets betydelse, så kände jag det då. Jag tyckte att jag aldrig hade sett så vackra röda kinder som Stens, de lyste emot mig på långt håll och hade precis samma färg som min egen röda luva, Under en hel vinter lyste de