124
upplevelser! Samma rädsla och samma dragning!
— Hur länge har du känt det så där? frågade jag tveksamt.
— Jämt, sade Bo dystert. Sedan första gången jag såg Magnus. Det började med att jag dyrkade honom. Och han lät sig dyrkas. Han märkte det nog, men han låtsade inte om det. Det skulle inte varit likt honom. Men han tycktes trivas med mig, fastän jag var så mycket yngre. När vi voro ensamma, kunde han tala förtroligt med mig, och det var jag stolt över. Men ibland var det, som om han inte såge mig, och det lät jag mig också nöjas med. Jag är sådan. Det pinade mig ofta, att han vårdslösade sin klädsel; men sedan brydde jag mig inte om det heller. Han fyllde mig på något sätt, och jag kände mig tom första tiden i Tyskland, när jag inte hade honom. Sedan gick det över. Men nu har det börjat igen. Ja, det där förstår du inte, lilla Tony, tillade han hastigt och vände bort ansiktet.
— Jag är rädd för något, återtog han skälvande, när jag icke svarade. Jag är rädd för att något skall hända mig, att jag skall förvandlas till något, som jag inte är och inte var ämnad till. Det kommer över mig ofta, när
