287
med tränade muskulösa kroppar och stålblanka ögon. Kaisern själv blev en Gud, härlig och stolt i sin kalla rättvisa.
Militärerna skreko på krig. Nu eller aldrig skulle Sverige visa sig värdigt anorna från en Gustav Adolf, en Karl den tolfte! Det befryndade Tyskland måste bistås och stödjas. Konungen borde sända sina arméer till hjälp och allians. James med Ruthvensblodet från Skotland gnisslade dagarna i ända om att kungen i Sverige höll på att avsätta sig själv. Det här skulle ju eljes vara ett storartat tillfälle för honom att visa vad han dugde till!
— Om vi ändå finge någon av de tyska prinsarna på tronen, skränade klanernas ättling. Då skulle folket här i landet få se!
I Hästgardets mäss fann man en av dessa dagar yngste underlöjtnanten hoppande jämfota runt bordet, flämtande, ropande på: Blod! Blod! Det neutrala Sverige såg rött för ögonen. Melker Hastfehr köpte en stor svensk flagga, som han ämnade hissa vid varje tysk seger. Melker var nu i generalstaben.
Tant Mirjams ansikte svällde ömsom av gråt och leenden, då hon talade om hur Guds straff en gång skulle drabba fiendelanden: det var England och Frankrike. Det var, som om
