348
kakor till, uppe i trapprummet, där tant Ellen ofta hade en knoppande växt att visa oss; och farbror Isidor talade om vad han nyss läst. Middagen åts tidigt, och sedan väntade en lång trevlig eftermiddag, som förgick under läsning, brevskrivning och promenader. Efter kvällen gjordes ofta musik med Herbert vid flygeln, då farbror med sin vackra röst sjöng Geijer och Lindblad.
Så gingo dagarna. Men snart märkte jag arbetet under detta till synes så jämna vardagsliv. I detta gamla hem blåste minsann friska vindar. Man läste, man följde med allt som rörde sig i tiden, särskilt allt som hade att göra med reformer i samhället, omdaningar i formerna för människornas samliv med varandra. Här öppnade sig en ny värld för mig. Aldrig förut hade jag tänkt på lantarbetarnas ställning, eller på bristfälligheterna i de fattigas bostäder, eller överhuvudtaget på att det kunde finnas hela klasser av människor, som behövde handtag, hjälp och vänligt stimulerande uppryckning för att få sina förhållanden drägligt ordnade.
Herr och fru Holst hjälpte; och de hjälpte på ett verksamt sätt. Bakom givmildheten med pengar fanns kärleksfull omtänksamhet, men också klarögt praktiska idéer. De gåvo icke en
