Den här sidan har korrekturlästs
hur det gnisslar, dånar, brakar!
Men du skrattar, segerhjälte,
hårdare ditt härskri ljuder,
vildare du vingen skakar!
Och en svartgrön våg, som ryter,
omotståndligt framåt bryter
öfver kobbarna och skären.
Då blir allt i skum begrafvet,
och vid skri af fågelhären
vältar öfver isen hafvet.
Striden slutat, stormen tiger,
vågen sjunker, solen stiger
klar i öster, och betagen
hälsar jag den nya dagen.
Flydda äro vinterns drömmar,
genom rymden ljuset strömmar,
hafvets unge gud är vaken,
ligger gudaskön och naken,
sträcker sina lemmar, smeker
stränderna, där fisken leker,
speglar himlens blå och speglar
— 106 —
