Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
i väster hissar kvällen purpursegel
på drömmens haf, som snart du fyllt igen,
i kärret sjunga grodorna ditt lof.
Skall narren ensam tiga i ditt hof?
Nej, herre konung, äfven jag vill prisa
ditt majestät och sjunga dig en visa.
Sjunger, i det han ackompagnerar sig på harskramlan.
Jag älskar dig, herre, för hvad du gaf
af visdom och dårskap i skön förening!
Hos dig är det frihet att vara slaf
och hos dig har slumpen en mening.
Hur vist du har blandat ondt och godt
och njutning samman med vånda!
På denna blandning ditt välde bestått,
och skall nog länge bestånda.
— 146 —
