— 120 —
— Ni har gjort alldeles nog för oss, Cecil, sade hon. Vad än framdeles må bli följden, har ni gjort nog.
— Nog och mer än nog, sade Sherlock Holmes allvarligt. Jag instämmer med er, min fru, och jag skulle på det livligaste tillråda er att lita på vår lagstiftnings klokhet och frivilligt ge ert fulla förtroende åt polisen. Det är möjligt att jag själv begick ett misstag, då jag inte följde den vink ni genom min vän, doktor Watson, gav mig, men jag hade vid den tiden all anledning att tro, att ni var direkt invecklad i brottet. Nu är jag säker på att icke så är. På samma gång återstår mycket oförklarat och jag tillstyrker på det allvarligaste att ni ber mr Douglas själv berätta oss sin historia.
Mrs Douglas skrek vid dessa Holmes’ ord till av förvåning. Detektiverna och jag måste ha gjort så med, då vi i detsamma blevo varse en man som tycktes ha stigit fram ur väggen och som närmade sig oss från den mörka vrå där han blivit synlig. Mrs Douglas vände sig om och slog i nästa ögonblick sina armar om honom. Barker hade fattat hans utsträckta hand.
— Det är bäst på det sättet, Jack, sade hans hustru, jag är säker på att det är bäst.
— Ja, det är det verkligen, mr Douglas, sade Sherlock Holmes. Jag är säker på, att ni kommer att tycka så med.
