— 122 —
mr Holmes, ni är själv rökare, om jag minns rätt, och ni anar hur det känns att i två dygn sitta med tobak i fickan, rädd att lukten kunde röja er, om ni tände pipan. Han stödde sig mot spishyllan och drog eld på cigarren, som Holmes räckt honom.
— Jag har hört talas om er, mr Holmes, men aldrig trott att jag skulle träffa er. Innan ni läst igenom de där — han antydde med en nick mina papper — så erkänner ni nog, att jag skaffat er någonting alldeles extra.
Inspektör Mac Donald hade med den största förvåning stirrat på den nyanlände.
— Det här går över min horisont! utbrast han till sist. Om ni är mr John Douglas på Birlstones herrgård, vem är då den vars dödssätt vi de sista två dagarna sysselsatt oss med och varifrån kommer ni nu? Mig föreföll det som om ni hoppat upp genom golvet, likt en guttaperkagubbe ur sin ask.
— Jaja, mr Mac, sade Holmes och skakade förebrående fingret åt honom, ni ville inte läsa det där lilla förträffliga häftet med beskrivning på hur kung Karl varit gömd här. På den tiden sökte man upp säkra gömställen, då man ville hålla sig undan, och ett gömställe, som en gång blivit begagnat, kan begagnas ännu en gång. Jag hade förvissat mig om att vi skulle finna mr Douglas under detta tak.
— Och hur länge har ni gäckats med oss,
