— 36 —
Barker till Hales Lodge i Hampstead. Cecil Barkers långa, gängliga figur var välbekant på den lilla staden Birlstones huvudgata, ty han var en ofta återkommande och gärna sedd gäst på herrgården. Man lade så mycket mera märke till honom, som han var den ende vännen från mr Douglas' föregående, okända liv som någonsin visat sig i dennes nya enuelska hemvist. Det kunde icke betvivlas att Barker själv var engelsman, men efter vad han lät undfalla sig framgick tydligt, att han gjort Douglas' bekantskap i Amerika och levat på förtrolig fot med honom där. Han tycktes vara en mycket förmögen man och påstods vara ungkarl. Till åren var han något yngre än Douglas — på sin höjd fyrtiofem år gaminal — en lång, tak, bredaxlad gestalt med ett slätrakat prisfäktaransikte, tjocka, buskiga starta ögonbryn och ett par befallande svarta ögon, som även utan tillhjälp av hans kraftiga händer varit i stånd att bana väg för honom genom en fiendtlig hop. Han varken red eller jagade, utan tillbragte dagen med att vandra omkring i den gamla byn med pipan i munnen, eller också företog han åkturer i den vackra trakten med sin värd eller, då denne var borta, med hans hustru. ”En sorglös, frikostig herre”, sade Ames, hovmästaren, om honom, ”men inte ville jag vara den som stode i vägen för honom.” I sitt umgänge med Douglas var han hjärtlig och förtrolig och
