Hoppa till innehållet

Sida:Trollhatte canalfartens historia.djvu/58

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
— 50 —

uträkningar, oagtat man valde ännu fastare bjelkar än till den förre voro antagne, misslyckades den, och knapt hade man hunnit fästa en ända på hvarje sida om fallet innan bågen, tillika med dess axis, böjdes af strömmen, drogs under vattnet och bröts sönder.

Wiman måste nu försöka andra dämningssätt[1] och lyckan understödde hans snille; alla prästskeds-fallen blefvo tillstängde, och som kafvelströms-fallet härigenom tillika försvann, byggdes på detta sednare stället en damm, emellan Malgö och fasta landet, af 120 alnars längd och 15 alnars höjd.

Hela Götha elf måste nu taga sitt lopp genom Gull- och Nolströmmen,

  1. Dämningen skedde med en stenkista, 12 alnar i fyrkant, hvilken nedsänktes ofvanföre, och med linor fördes till det utsatta stället; man trodde i början att försöket skulle misslyckas, men kistan stadnade midt i fallet, förmodeligen uppehållen af någon bergklint, och ehuru ställningen var något lutande, lyckades det likväl att genom den fullborda dammen.