I stället för svar föll Emmy den överraskade Lisbeth om halsen och kysste henne.
— Å, kära lilla Lies, var inte ond på mig! Jag inser mu först, vad jag har i dig. Utan dig skulle jag inte ha överlevat den här dagen. Håller du ännu en liten, liten smula av mig?
— En liten smula, ja. Men försök inte att göra dig av med mig en gång till, om du vill behålla mig! Och nu tala vi inte mer om det här. Hela Meli-historien stoppa vi i skrinet, inte ett ord mer om den… och om onsdag kommer du till mig och därmed punkt!
Emmy gav sig ingen ro, förrän hon gottgjort den oförrätt hon tillfogat sina väninnor. Redan följande dag gick hon till Hilly och Hanna och bad dem så innerligt om förlåtelse, att de båda ånyo skänkte henne sin tillgivenhet. Och hädanefter rådde ostörd enighet inom Insekternas förbund.
XI.
AVSKEDET.
Det var i slutet av oktober; dagarna började bli allt kortare. Flickorna på Sûcrêt hade varit ute på en lång promenad och dröjde nu på vägen och beundrade solnedgången.
Lätta kvällsdimmor stego upp ur dalen och kringvärvde de lägre bergen med skira slöjor, medan solljuset ännu spelade på höjderna. I väster övergötos de snöhöljda alptopparna av en rosig glöd, som i varje minut färgades mörkare.
De unga flickorna hade upphört att prata. Ehuru
