Hilde sprang upp, fattade tag i väninnan och virvlade om med henne i en dans så vild och med så oberäkneliga svängar, att Heinz fann för gott att ta till flykten.
Efter kvällsvarden sköts det stora ekbordet i salen åt sidan och man gjorde sällskapslekar. Hilde kände ej till några sådana, och Heinz och gossarna läto sig angeläget vara att inviga henne däri.
Vid niotiden kom Hugo för att hämta sin syster. Under stort jubel drogs han in i den muntra kretsen, och de glada lekarna fortsattes ännu en stund, till dess till och med Hilde insåg, att det var tid att gå hem. Under försäkringen att hon aldrig haft en så förtjusande kväll tog hon avsked.
⁎
Morgonen därpå gick Hilly tidigt till skolan, som hon lovat Hilde. Hela klassen emotsåg med största spänning och nyfikenhet den amerikanska flickans ankomst, och alla bestormade Hanna med frågor om henne.
— Vi ha bara sett varandra en gång i trädgården, sade denna. Man måste vänja sig vid hennes sätt och väsen först.
— Å, Hilde är förtjusande! ropade Hilly. Det säger min mamma också. Hemma hos oss är alla förtjusta i henne.
— Efter ett enda besök?
— Nej, hon har varit hos oss i lördags och hela eftermiddagen i går.
— Varför har hon då inte kommit till mig också? sporde Emmy Lippoldy förnärmad.
— Trösta dig, min ängel, hon har inte varit hos mig heller, sade Lisbeth Johansen skrattande, och egentligen hade väl jag som borgmästardotter kunnat vänta, att hon gjort mig sin uppvaktning först. Där kommer hon för resten med Marie Wegner.
Alla rusade till fönstret, och Lisbeth ropade förtjust:
