Hilly förskräckt, och i sin förvirring höll hon på att slå omkull sin kaffekopp.
Hilde klappade jublande i händerna.
— Det där ska jag åtminstone inte göra efter, sade hon skrattande, för det anar mig att det inte hör till den goda tonen.
Hanna kom den förlägna Hilly till hjälp genom att börja tala om det lilla förbund, som de ämnade bilda.
— Vi kan omöjligt vänta tills nästa söndag, det står jag inte ut med, förklarade Hilde.
— Jag har det, utropade Hilly. Om torsdag är det årsmarknad, då brukar vi få sluta tidigt i skolan. Kanske din onkel då tillåter, att vi sammanträda.
— Ja ja, på torsdag måste första sammankomsten gå av stapeln! utbrast Hilde.
Följande dag underrättades Marie, Emmy och Lisbeth om detta viktiga beslut och Hilly tillade:
— Om det nu bara kommer flera positiv här i närheten, eljest få vi inte sluta skolan!
— Hur så? frågade Hilly.
— Jo, om det spelas så mycket utanför, att det stör undervisningen, få vi lov, eljest inte.
Hilde såg ett ögonblick eftertänksam ut, därpå skrattade hon till, som om hon fått ett gott infall.
På torsdagsmorgonen gick hon redan klockan sju hemifrån för att hinna se sig omkring på marknaden, innan hon gick upp i skolan.
— Glöm dig nu bara inte kvar, så att du kommer för sent till skolan, förmanade mormodern.
Uppmaningen var ingalunda onödig, vilket bevisades därav, att Hilde störtade in i klassrummet, röd och andfådd, just som morgonbönen skulle börja.
Lektionerna begynte. Skolhuset låg icke vid det torg, där den egentliga marknaden ägde rum, men bullret och stojet därifrån brukade ofta tränga fram och störa undervisningen.
Denna morgon var det dock så märkvärdigt lugnt och stilla, att flickorna oroliga sågo på varandra. Skulle de alltså ej få lov i dag?
Men knappt hade den andra lektionen börjat, förr-
