stå kvar i sängkammaren, sade hon och ställde vasen på bordet bredvid Klara.
— Han ger ut alldeles för mycket pengar för dylikt, svarade flickan och böjde sig ned över rosorna.
Modern strök ömt flickans hår och sade:
— Önskar du något, min lilla vän?
— Tack, snälla mamma, jag har allt, jag behöver. Hon förde moderns hand till sina läppar och kysste den. I detsamma ringde det, modern gick ut och öppnade, och de två yngsta gossarna kommo inrusande i rummet, när de hörde, att systern var uppe.
— Så bussigt, alt du åter är uppe! utropade Georg. Mamma brer visserligen mera smör på brödet än du, men det är i alla fall trevligare, när du är med, och vet du vad? tillade han med sänkt röst. Du lagar mat bättre än mamma.
— Hör du, Klara, du hjälper mig väl omigen med mina läxor? bad Alex. Kan du göra det redan i dag? Jag ska genast gå efter böckerna. Sagt och gjort — strax efteråt satt han vid soffan och arbetade.
Då kom Ernst, den äldsta av de tre, och utbrast med förtrytelse:
— Vad för slag? Pinar du redan Kläre? Du borde skämmas! Ut med dig!
Han grep pysen i rockkragen och sköt honom trots hans motstånd ut genom dörren.
— Men Ernst, du borde ha låtit honom vara kvar, sade Klara i förebrående ton.
— För att du skulle få huvudvärk, inte sant? Låt den latmasken arbeta själv. Se här — Rodnande tog han med förlägen min upp en chokladkaka ur fickan och kastade den i hennes knä. Du tycker ju om så'nt där.
— O, Ernst, tack så mycket! Men min kära gosse, du borde inte ha givit ut dina pengar för min skull.
— Åh, det är inte den finaste sorten, det kan du vara övertygad om. Bra, att du är på bättringsvägen igen, Kläre. Det har varit förskräckligt otrevligt utan dig, det kan jag tala om för dig.
