Och strax efteråt kom fadern hem. Hur är det med Klara? hörde hon honom fråga ute i tamburen. Så kom han in, och hans goda, vänliga ansikte formligen strålade av glädje, när han såg sin lilla dotter i soffan. Mitt goda barn, vad jag gläder mig åt att du är så mycket bättre! sade han, i det han böjde sig ned och kysste henne. Sedan de samtalat en stund, sade han: Heinz hälsar så mycket till dig, men han kan inte komma hit i kväll.
— Har han tjänstgöring?
— Nej, han har av en händelse träffat bekanta från Weidenburg och kommit överens att vara tillsammans med dem i eftermiddag.
— Vilka kan det vara, pappa? Sade han ingenting därom?
— Nej. Han sade endast, att Hilde var med.
Klara teg, och en skugga drog över hennes nyss så glada ansikte.
Följande dag var herrn i huset ovanligt glad, när han kom hem till middag. Så förvånade alla blevo, när han reste sig upp för att gå efter en butelj vin och gav Ernst tillsägelse att taga fram glas. En sådan lyx i detta enkla hem förekom endast vid särskilt högtidliga tillfällen.
— Pappa gläder sig så åt att Klara är frisk igen, sade Alex.
— Naturligtvis det också, min gosse, svarade fadern. Men det är även något annat, som gör denna dag till en glädjedag för oss alla.
— Du har fått en bättre plats, Ludwig? utbrast hans hustru, och en varm rodnad drog över hennes ännu vackra ansikte.
— Rätt gissat, min goda hustru! svarade herr Regnier och räckte henne handen. Jag behöver inte resa mer, utan arbetar på kontoret mot en högre lön, som tillåter oss att göra det trevligare här i hemmet. Den femtonde tar vi oss en tjänstflicka, så då får du, Klara, det gudilov litet lättare. Det har mången
