Emmy svarade ej något, men hon grät så tyst för sig själv, att Lisbeth kom fram till henne och sade:
— Om du uppför dig ordentligt, så att man har heder av dig, ska jag be mamma att få avlägga ett besök hos dig. Skriv alltså, när du anser den lämpligasle tidpunkten vara inne.
— Lisbeth, skulle du verkligen vilja göra det? Emmy sprang upp ur soffan och slog armarna om halsen på den lilla Humlan.
— Ja visst, det vill säga — hör nu på, Kackerlacka, endast om du är förståndig. Och kom nu med, annars är de andra här, innan vi hunnit spela igenom vårt stycke.
Klockan strax före fyra anlände Hilde jämte Hanna och Marie och blevo hjärtligt emottagna av Lisbeth, ty Emma gick omkring med mycket elegisk min.
— Vilka fattas ännu? frågade Hanna och såg sig omkring.
— Syrsan och Myran, älskade lilla Lysmask. Om de inte kommer snart, kan du nog kräva dem på plikt, utbrast lilla Hurnalan.
— Här kommer de! jublade Hilde, när dörren öppnades, och skyndade sin hjärteväninna Hilly till mötes.
Nu sutto alla de muntra unga backfischarna kring bordet och läto sig Emmys kaffe och kakor väl smaka.
— Vill ni veta den senaste nyheten? frågade Lisbeth. Amiralen beger sig i övermorgon ut på resa och stannar borta ett helt år. Allmän överraskning. Ja, fortsatte Lisbeth, vår Kackerlacka har all möjlig anledning att se elegisk ut, ty hon är kommenderad till en by vid Elbes strand, där hon i trehundrasextiofem dagar skall revidera kök och visthus.
Skratt och jubel, ty alla kände ju så väl till Emmys förkärlek för allt, som smakade bra. Men Amiralen svarade i gråtfärdig ton:
— Det är riktigt fult av er att skratta åt mig. Men jag är ju van vid dylikt från er sida, ty ni har ju alltid gjort mig till målskiva för ert hån.
— Seså, Emmy, sade Hanna, du vet ju, att det
