och jag måste berätta mycket för dem om den och om er alla. Varje onsdagseftermiddag fäller jag tårar av längtan efter er.
Kära Lisbeth, du har ju lovat mig att komma och hälsa på. Kommer du inte snart? Var snäll och bestorma din mor med böner, tills hon äntligen låter dig resa! Ditt besök bleve en sådan ljuspunkt för mig. Men nu måste jag sluta, eftersom jag är kommenderad ut på ärtplockning. Här är man aldrig herre över sin tid.
Farväl, älskade Insekter, och tänk i kärlek och deltagande på
Er
Amiral.
Lisbeth lät brevet sjunka ner. Nå, barn, vad säger
ni? Påminner det här brevet inte riktigt om vår
Kackerlacka? frågade hon skrattande.
— Jo, verkligen! De har det nog riktigt knogigt med henne!
— Skall du fara dit, Lisbeth? frågade Hilly.
— Jag skulle förskräckligt gärna vilja göra det, men mamma säger, att jag givit ett mycket överilat löfte, ty utan en inbjudan kan jag ju inte gärna resa till vilt främmande människor.
— Ska jag omtala den allra senaste nyheten för er? sade Marie och såg sig leende omkring i kretsen. Till den första september ska jag till Brumkow.
— Och det talar du om nu först?
— Vad Emmy ska bli glad! Vet hon redan av det?
— Nej, och hon får inte heller veta det. Emmys mor har bett jägmästarns att inte säga henne, vem som kommer, så att det ska bli en stor överraskning.
— Barn, jag skulle vilja vara med och se Emmys uppsyn! utbrast Lisbeth.
— Jag också! Jag också! ropade de andra.
⁎
