terar mig — Gilbert Warring från Liverpool och min dotter Margaret.
Nu presenterade tant Adele sig och flickorna och bad sedan att få titta närmare på den sjuka foten. Det framgick, att den var mycket svullen kring fotknölen, och Margaret kunde icke återhålla ett stönande, hur lätt den gamla damen än rörde vid den. Fröken S:t Just lade på ett kallt omslag och över det ett bandage. Så tog fadern sin dotter på armen, under det att Valentine gick bredvid och stödde den skadade foten, så att den icke skulle hänga ned. Hilde och Helene skyndade före för att underrätta doktorinnan om den sorgliga händelsen, och alla beslöto att följa med mr Warring och hans dotter till Gardone för att i nödfall vara dem behjälpliga.
Den unga flickan bäddades ned i båten och vagnen så bekvämt som möjligt, men det oaktat hade hon sådana plågor, att hon svimmade flera gånger. I Gardone skickade man genast efter en läkare, som med ens lämnade den erforderliga hjälpen.
Alla inväntade i största spänning läkarens utlåtande, och då Hilde druckit te med modern, återvände hon till hotellet för att höra av tant Adele, hur det var med den sjuka. Tyvärr var det svårare, än man befarat. Miss Margaret hade brutit foten på två ställen, och läkaren hade dragit den rätt och lagt på ett gipsförband. Nu gällde det att ha tålamod och hålla sig stilla en lång tid.
Följande morgon, då de ätit frukost och läst sina brev, skyndade Hilde över till hotellet, där hon träffade de båda unga flickorna på verandan.
— Miss Margaret har haft en mycket svår natt, omtalade Helene. Vi har redan varit där för att önska henne god morgon och höra efter, hur det är med henne. Hon är förskräckligt blek och har svåra plågor.
— Den stackars flickan! utbrast Hilde i djupaste deltagande. Jag undrar just, om jag kan gå upp till henne?
— Där kommer tant, vi ska fråga henne. Hilde
