V.
EN ÖVERRASKNING.
Hilly satt inne hos sig och betraktade med dyster och fundersam min ett brev, som låg på sybordet framför henne. Det var en inbjudan från Klara att under sommarferierna komma och hälsa på henne i Hamburg. »Vi glädja oss så åt att få träffa dig», skrev hon, »och i all synnerhet jag, så jag hoppas, att du inte har något trevligare för dig, lilla Syrsa. Jag skall hälsa dig från Heinz och tala om för dig, att han kommer att skicka dig respengarna. Så nu har du ingen giltig anledning att avböja min inbjudan.
Hilly suckade tungt. Om Klara endast hade en aning om vilken giltig anledning som tvingade henne att avböja denna inbjudan! Hon kunde ju omöjligt resa till Hamburg med endast en snygg ylleklänning och en vit, som hon redan haft två somrar. Här hemma tvättade hon sin vita varje vecka och strök den, men det gick ju inte för sig i Hamburg. Hon hade så oändligt gärna antagit denna inbjudan, i all synnerhet just nu när Hilde skulle resa på några veckor till farfar Born, som också bodde i Hamburg, men naturligtvis måste hon åter avstå från detta nöje.
Den lilla Syrsan gjorde sig all upptänklig möda att dölja sin sorg, men hennes goda mor märkte den dock, och då måste hon omtala allt.
— Vet du någon råd, mamma? frågade lilla Hilly ängsligt.
Fru Regnier strök ömt dotterns kind. Jag fruktar, att jag icke gör det, mitt hjärta, ty för ögonblicket kan jag inte med bästa vilja köpa dig någon klänning, och du måste ju ovillkorligen ha en till resan.
