102
Jolivets telegram var expedierat, ville han tränga fram till luckan.
— Stopp lite! sade fransmannen. Nu är det min tur, far lille!
Och med blyertspenna skrev han ett nytt telegram, så lydande:
»En mil är tio kilometer, en kilometer tusen meter, en meter tio decimeter, en decimeter tio centimeter, en centimeter tio millimeter.»
— A-o-oh! A-a-oh! sade Harry Blount.
— Ja, så står det till, pappa lilla! sade Alcide Jolivet. Håll till godo! Mitt metersystem kan vara lika bra som er tabell.
Emellertid tilltog striden i styrka. Den kom allt närmare, och knallarna blevo ytterst häftiga.
I detta ögonblick skakades telegrafstationen av ett våldsamt brak. En granat genomborrade muren, och ett moln av damm fyllde rummet.
Mikael Strogoff sprang fram ur sitt hörn. Att kasta sig över granaten, fatta den med båda händerna och slunga den ut genom fönstret, innan den exploderade, det var för honom ett ögonblicks verk.
Fem sekunder senare exploderade bomben utanför huset.
Tjänstemannen fortsatte telegraferingen, som om ingenting hänt. Han var en man, som skulle ha stått på sin post, om huset brunnit i alla fyra hörnen. Alcide Jolivet skrev nu på sitt papper följande fortsättning på sitt telegram:
»En sexpundig granat har genomborrat väggen i telegrafstationen. Vi vänta flera av samma kaliber.»
Och då den ursinnige Harry Blount nu ville tränga sig emellan, tillade fransmannen följande ramsa:
»En hektoliter är hundra liter, en liter tio deciliter, en deciliter tio centiliter, en centiliter tio milliliter.»
Harry Blount stönade av ilska.
Mikael Strogoff, som nu insåg, att ryssarna förlorat slaget, ämnade just kasta sig ut genom dörren och fly över södra delen av steppen, då i detsamma en förfärlig gevärs-
