Sida:Tsarens kurir 1917.djvu/12

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

8

— Jo, just detta är hans avsikt. Jag har just nu fått säkra underrättelser därom.

— Ah, den förrädaren! Ers majestät har väl genom telegram underrättat storfursten därom?

— Telegrammen gå nu icke längre än till Tomsk. Fienderna ha rivit upp ledningen

— Då måste en kurir ögonblickligen avsändas till Irkutsk för att varna storfursten.

— Det skall genast ombestyras. Ivan Ogareff är kanske redan över gränsen och blir då svår att gripa, i synnerhet som han säkerligen reser förklädd och under ett falskt namn. Skicka emellertid en noggrann beskrivning på hans utseende till alla de platser i Sibirien, med vilka vi ännu ha telegrafisk förbindelse. Laga sedan, att ingen får lämna Ryssland, som ej har särskild tillåtelse därtill. Kanske har förrädaren ännu icke hunnit över gränsen.

— Ers majestäts befallningar skola ofördröjligen efterkommas.

I detta ögonblick inträdde åter generalen, och polismästaren avlägsnade sig med en vördnadsfull bugning.




ANDRA KAPITLET.
Mikael Strogoff.

— Nå, den där kuriren? frågade tsaren livligt.

— Han är anskaffad och väntar därute i drabantsalen.

— Vad är det för en man?

— Han är kapten vid ers majestäts kurirkår.

— Och heter?

— Mikael Strogoff.

— Passar han för det svåra uppdraget?

— Ja, jag ansvarar för honom. Han är ung, stark, ärlig och plikttrogen, har en kropp av stål och ett hjärta