64
Harry Blount rasade och hotade att draga postmästaren inför domstol.
— E rättegång i Ryssland! utbrast Alcide Jolivet. Är ni tokig? Det går väl för sig att börja den, ja, för all del, men om den blir slut i detta eller nästa århundrade, blir en annan fråga. Har ni aldrig hört historien om den ryska barnflickan, som började rättegång mot sitt herrskap för att utfå lönen för vården om deras lilla dibarn?
— Nej, jag känner inte till den.
— Nå, då vet ni heller inte, vad det där dibarnet hade hunnit bli för någonting, när äntligen domen föll?
— Nej, låt höra!
— Överste vid livgardet.
Vid detta svar brusto alla i skratt. Förtjust över sitt infall upptog Alcide Jolivet sin annotationsbok och nedskrev däri följande dråpliga ordförklaring:
»Telega är ett ryskt åkdon med fyra hjul, när resan börjas, och med två, när man kommer fram.»
Jekaterinenburg, grundlagt år 1723, ligger på östra sluttningen av Uralbergen. Som det europeiska Ryssland här sträcker sig ännu några tiotal mil åt öster, återstodo för våra resande ytterligare ett par eller tre dagsresor, innan de nådde det egentliga Sibirien.
Staden är säte för generalstyrelsen över de Uralska gruvorna, och alldenstund mycket guld och platina fås i trakten, finnes där Rysslands förnämsta myntverk.
Då våra resande anlände till Jekaterinenburg, var stadens folkmängd nästan fördubblad. En massa flyktingar från de av Feofar Khan översvämmade trakterna hade nämligen ankommit dit för att över ryska gränsen rädda sig undan krigets fasor. Då många av dem hade anlänt dit, åkande på telegor och tarantasser, av vilka en del icke längre behövdes, fanns där gott om åkdon. Det var således icke svårt för de båda korrespondenterna att köpa sig ett fordon, och naturligtvis valde de en tarantass. För telegor hade de fått en verklig förskräckelse.
— Denna gång, sade Alcide Jolivet, ska vi åtminstone
