och kastat ankar, då slafvarne landstego tillika med den gamla sheiken, ynglingens fader, begåfvo sig till stället och undanröjde jorden. De förvånades öfver att finna jorden fuktig, och när de kommit ned utföre trappan, upptäckte de ynglingen liggande på ryggen, med ett anlete, som strålade af skönhet till trots för dödens blekhet, klädd uti hvita och rena kläder, men med knifven qvarsittande i sin kropp. Alla fällde de tårar vid denna syn, och fadern svimmade samt förblef i detta tillstånd så länge, att slafvarne trodde honom vara död. Ändtligen kom han till sans igen och syntes återigen tillika med slafvarne, som. svept ynglingens kropp i hans kläder. De förde derefter till fartyget allt, som funnits i det underjordiska rummet, och afreste.
Jag stadnade qvar, o min herrskarinna, gömde mig under dagarna i ett träd och vandrade under nätterna omkring på den öppna delen af ön. På detta sätt vistades jag der tvänne månader och hade snart varseblifvit, att på öns vestra sida hafvets vatten för hvarje dag drog sig tillbaka, tilldess, efter tre månaders förlopp, det land blef torrt, som förut stått undervatten. Glad deröfver, eftersom jag nu kunde hoppas på befrielse, genomvandrade jag denna nu torra sträcka och kom till en stor slätt af sand; jag tog mod till mig och lade äfven denna till rygga. Nu blef jag på afstånd varse någonting, som liknade en brinnande eld; jag vände mina steg ditåt och fann, att det var ett palats, belagdt med kopparplåtar, mot hvilka solens strålar bröto sig, så att det hela på något afstånd såg ut som glimmande eld. När jag, försänkt i tankar öfver hvad jag sett, nalkades till slottet, möttes jag af en ålderstigen sheik, beledsagad af tio unga män, alla blinda på ena ögat. Detta väckte min ytterliga förvåning. Så snart de blifvit mig varse, helsade de mig och tillfrågade mig om mina öden, hvilka jag meddelade dem från början till slut; äfven de blefvo betagna af förundran. Sedan förde de mig in i palatset, der jag såg tio bänkar, hvardera försedd med en dyna, betäckt med blått tyg; och enhvar af de unga männen satte sig på en af dessa bänkar, medan sheiken tog plats på en mindre sådan; derefter talade de till mig: sitt ned, yngling, men gör ingen fråga om vårt tillstånd och icke heller derom, att vi äro blinda på ett öga! Sheiken steg upp och satte för hvar och en af dem några födoämnen samt för mig likaledes; derefter bjöd han oss på samma sätt något vin, och sedan vi ätit, sutto vi tillsammans och drucko, tills det blef tid att gå til sängs, då de unga männen sade till sheiken: hemta oss hit
