gamla qvinnan derifrån samt till mitt hus, der jag förut bott. De verkställde sin herres befallning, och sedan jag blifvit förd hem till mitt hus, blef det min första omsorg att läka mina sår; men äfven sedan detta skett syntes ännu alltjemt på min kropp märkena efter den behandling jag undergått. Jag begagnade läkemedel hela fyra månader, inan jag kunde bli återställd; men då gick jag ut för att återse det hus, der allt detta tilldragit sig. Huset var förvandladt till en ruin och hela gatan nedrifven; det ställe, der huset stått, intogs nu af en grushög, och orsaken dertill kunde jag icke begripa.
Jag begaf mig nu till denna min syster, som har samma fader som jag och hos henne såg jag de bägge tikarna. Jag helsade henne och meddelade henne allt det, som vederfarits mig, hvartill hon svarade: hvem är väl trygg för ödets vexlingar? Prisad vare Gud, som lät allting slutas utan fara för ditt lif! — Derefter meddelade hon mig sina egna och sina systrars öden; jag stadnade qvar hos henne, och ingendera af oss tänkte mer på äktenskap. Framdeles inträffade hos oss denna vår tredje syster, upphandlerskan, som för hvarje dag går ut och för vår räkning upphandlar hvad vi behöfva.
Slutet på Berättelsen om de Tre Systrarna i Baghdad.
Khalifen afhörde med förvåning denna berättelse, befallde, att den skulle nedskrifvas i en bok såsom en fullt bekräftad sanning, och förvarade boken i sin boksamling. Derpå yttrade han till den första systern: vet du, hvar den ande, som förvandlade dina systrar, är att söka? Hon svarade: de Rättroendes Beherrskare, hon gaf mig en lock af sitt hår och sade: när du önskar min närvaro, så bränn upp några af dessa hårstrån; jag skall då genast infinna mig hos dig, vore jag än på andra sidan berget Kàf. — Lemna mig håret! — sade khalifen. Hon framtog hårlocken, hvilken khalifen tog samt förbrände en del deraf; när lukten hunnit sprida sig, skakades hela palatset, man hörde ett dunder som af åskan och si! anden stod framför dem. Hon bekände sig till Islam och helsade derföre khalifen med de orden: frid vare dig, o Guds khalif! — hvartill han svarade: frid vare ock dig, med Guds nåd och hans välsignelse! — Derpå sade hon: vet, att denna jungfru har bevisat mig en välgerning, för hvilken jag icke är i stånd att vedergälla henne; hon har nämligen räddat mig från döden
