Vänj dig vid tystlåtenhet; sysselsätt dig med dina egna angelägenheter och bruka icke många ord; kom ihog hvad skalden säger:
Tystlåtenhet är en prydnad, och i tystnaden ligger trygghet; derföre vare du icke mångordig, när du talar!
Ty, om du en gång skulle komma att ångra din tystnad, skall du säkert hundrade gånger komma att ångra, det du talat.
Afhåll dig från att dricka vin, ty vinet är källan till allt ondt. Derom säger skalden:
Jag har öfvergifvit vinet och dem, som dricka det, och bar blifvit en vän af dem; som fördöma detsamma.
Vinet leder bort ifrån det rättas väg och öppnar dörren för det onda.
Hata ingen menniska och förtryck ingen, ty att förtrycka menniskor är en låghet. Skalden säger:
Förtryck ingen, om du än har magt dertill; om du det gör, skall du kanhända ångra det en gång.
Ditt öga skall sofva, medan den förtryckte vakar och nedkallar hämd öfver dig; och Guds öga är aldrig igenlyckt.
Bygg föga på din rikedom, men förakta icke dig sjelf; gif icke någonting åt andra än dem, som förtjena det! Vårda det, som du eger, så skall du hafva tillräckligt; men om du slösar dermed, så blir det ditt förderf, och du skall då behöfva hjelp af den sämsta bland menniskor. Det har blifvit sagdt af en skald:
När mina penningar togo slut, bistod mig ingen man; men så länge jag hade sådana i öfverflöd, voro alla menniskor mina vänner.
Huru många fiender umgingos icke med mig för min rikedom skull! Men i nödens tid blef jag öfvergifven af sjelfva min vän.
På detta sätt fortfor han att förmana sin son Hasan Bedr ed-Din, tilldess hans själ skiljdes ifrån kroppen. Hasans hus blef nu ett sorgens hemvist, och sultanen och alla emirerna sörjde öfver veziren; och han blef begrafven. De fortforo sedan att sörja ytterligare tvänne månader, och Nur ed-Dins son red icke ut och gick icke heller till palatset eller infann sig
