132
öfver han blef vred på mig och begaf sig bort i vredesmod. Han berättade derefter för konungen allt, som tilldragit sig dem imellan, och tillade: sådan var orsaken till hans förtrytelse, och jag förband mig sedan med ed, att jag icke skulle gifta min dotter med någon annan än sonen af min broder. Detta skedde för omkring femton år tillbaka; helt nyligen har jag fått veta, att min broder gift sig med dottern till veziren i El-Basrah samt fått en son med henne, och nu vill jag icke gifta min dotter med någon annan än denna son, detta för att dermed hedra min broder. Sedan jag erhöll denna underrättelse, påminde jag mig dagen för mitt eget giftermål och den tid, då min gemål blef hafvande, samt denna min dotter föddes; hon är bestämd åt sin farbrors son; och andra jungfrur finnas ju i oräkneligt antal. — Men när sultanen hörde denna vezirens berättelse, blef han ytterligt uppretad och sade: hvad vill det säga, att, när en sådan man som jag begär till äkta en dotter af en sådan som du, du skall förneka mig henne och ursäkta dig med enfaldiga förevändningar? Vid mitt hufvud, för att visa, huru mycket jag föraktar ditt öfvermod, skall jag gifva henne en man, som står långt under mig! — Och konungen hade en puckelryggig stalldräng, med en puckel för och en puckel bak, och han befallde, att denne skulle kallas inför honom, och förlofvade honom med vezirens dotter och tillade, att han skulle införas till henne just denna natt, och att detta skulle ske med stor högtidlighet. Jag lemnade den puckelryggige midt ibland sultanens slafvar, som stodo omkring honom med brinnande vaxljus i händerna vid dörren till badet, der de skrattade åt honom och gjorde gyckel af honom, medan vezirens dotter satt gråtande bland de qvinnor, som skulle kläda henne till brud. Mer än någon annan liknar hon denna yngling. Man har förbjudit hennes fader att komma till henne, och aldrig, o min syster, har jag sett en fulare varelse än puckelryggen; flickan sjelf är deremot ännu skönare än denna yngling.
Sedan anden berättat detta, svarade den andra: du ljuger; denna yngling är den skönaste bland menniskor på sin tid. Men anden återtog: vid Allah, o min syster, jungfrun är skönare än han; men i alla fall är ingen bättre än han passande för henne, ty de likna hvarandra och äro sannolikt broder och syster eller frände och fränka; och huru skulle hon vilja bli kastad i händerna på puckelryggen? — Den qvinnliga anden fortfor derpå: min broder, vill du som jag, så skola vi lyfta upp honom och föra honom till den mö, om hvilken du talar, så få vi se, hvilkendera af
