hon var lik månens sken i hans fjortonde natt, och när hon nalkades var hon som en Huri. Lofprisad vare fullkomligheten hos Honom, som skapade en så härlig varelse! Qvinnorna omgåfvo henne likt en här utaf stjernor; men hon sjelf, som stod midt ibland dem, var såsom månen, när inga moln längre skymma hans anlete. Under tiden hade Hasan Bedr ed-Din förblifvit sittande, med uppmärksamhet betraktad af alla; och när bruden nalkades med behaglig gång och värdiga later, trädde den puckelryggiga brudgummen fram för att kyssa henne; men hon vände sig bort ifrån honom och stod nu gentemot Hasan, sin farbroders son. De församlade kunde icke afhålla sig från att le åt detta; när de sågo, huruledes hon vände sig mot Hasan Bedr ed-Din, och huruledes han förde handen i sin ficka och upptog hela göpnar fulla med guld samt kastade myntet i sångerskornas tamburin, då funno de detta roande och sade: vi önska, att denna brud vore din! — och han smålog. Under hela tiden hade den puckelryggiga brudgummen suttit för sig sjelf och sett ut som en apa; hvarje gång man tände på hans ljus, slocknade det återigen, och han visste icke hvad han skulle företaga sig, utan satt der i mörkret, i sitt hjerta vredgad på alla dem, som hvimlade omkring honom, och hvilkas brinnande facklor företedde ett det skönaste och mest glänsande skådespel. Bruden sjelf lyfte återigen sina händer mot himmelen och sade: o, Allah, gif, att denne blir min make, och förlossa mig från den puckelryggiga stalldrängen! Nu framträdde brudtärnorna och iklädde bruden olika drägter, ända till ett antal af sju, den ena efter den andra; och allt detta skedde inför Hasan Bedr ed-Dins ögon, medan ingen bekymrade sig om puckelryggen. Sedan allt detta var slutadt, fingo alla de närvarande aflägsna sig, och alla de, som deltagit i högtiden, både qvinnor och barn, lemnade huset, med undantag för Hasan Bedr ed-Din och puckelryggen. Brudtärnorna förde nu bruden till ett inre rum, der de skulle afkläda henne hennes prydnader och ytterkläder samt ordna allt till brudgummens ankomst.
Den puckelryggiga stalldrängen nalkades nu till Hasan Bedr ed-Din och tilltalade. honom: o min herre, du har gjort oss lyckliga med ditt sällskap hela natten och öfverhopat oss med ynnestbetygelser; men säg mig, hvarföre du icke nu stiger upp och går till ditt hem? I annat fall måste vi kasta ut dig härifrån. Han svarade: I Allahs namn! och steg upp samt gick ut genom dörren; men här möttes han af anden, som sade: stadna, o Bedr ed-Din! När puckelryggen går in i det enskilda kabi-
