136
nettet, skall du gå in i brudkammaren och taga plats der; när sedan bruden kommer, skall du säga till henne: jag är din make; konungen har gjort allt detta blott till följd af sina farhogor för det onda ögat, och denne, som du sett, är en af våra stalldrängar. — Derefter må du nalkas till henne och afslöja hennes anlete utan att rädas för någonting.
Medan Bedr ed-Din på detta sätt samtalade med anden, hade puckelryggen gått in i kabinettet för att förrätta sina tvagningar; men knappt hade han inkommit dit, förrän anden utur det i rummet befintliga vattenkaret steg upp i skepnad af en råtta och skrek: Huiss! — Hur har du kommit hit? — frågade puckelryggen. Men råttan tillvexte i storlek och blef en katt; katten vexte till och blef en hund, som morrade: vov vov! Vid åsynen deraf blef stalldrängen förfärad oah sade: gack hädan, du olycksalige! Men hunden började vexa och förstorades, tilldess han blef en åsna, som skränade puckelryggen midt i ansigtet och dermed skrämde honom så, att han ropade: kommen till mitt bistånd, ni, som ären tillstädes i huset! Men si! åsnan vexte likaledes och blef lik en buffel, ställde sig i vägen för honom, talade på Adams söners språk och sade: ve dig, du puckelrygg! ve dig, du den smutsigaste bland stalldrängar! I detsamma blef den puckelryggige ansatt af magplågor och satte sig ned på stengolfvet, medan hans tänder skallrade mot hvarandra i munnen. Nu sade anden till honom: har jorden blifvit trång för dig, eftersom du icke vill taga någon annan till hustru än min älskarinna? Men stalldrängen sade icke ett ord. Gif mig ett svar, — fortfor anden, — eller skall jag laga så, att mullen blir din boning! — Vid Allah, — svarade puckelryggen nu; — jag är icke den felaktige; jag har blifvit befalld till hvad jag gjort och visste icke af, att hon hade någon älskare bland bufflarne; men nu förklarar jag min ånger inför Allah och inför dig. Då tillade anden:jag svär vid Allah, att, om du aflägsnar dig från detta rum eller säger ett ord, inan solen gått upp, så skall jag döda dig; men när solen kommit upp, må du gå din kos och aldrig mer återvända till detta hus. Derpå fattade han i den puckelryggiga stalldrängen, ställde honom med hufvudet nedåt mot stengolfvet och med fötterna uppåt samt tillade: stadna här; jag skall bevaka dig, tilldess sol går upp. — Så gick det med den puckelryggige.
Hasan Bedr ed-Din från Basrah lemnade anden och puckelryggen med hvarandra, begaf sig in i huset och tog plats i brudkammaren, och si! bruden nalkades, beledsagad af en gammal qvinna, som stadnade vid dör-
