138
som ej hade på sig annat än blotta linnet och på hufvudet bar en bomullsmössa utan turban. Han hade vakat så länge, att han nu var försänkt i djup sömn; när folket såg honom, sade somliga: nog skulle han kunnat vänta, tilldess han fått sina kläder på sig! — och andra yttrade: huru mycket bekymmer hafva icke förmögna personer af sina barn! Denna yngling har sannolikt för något behofs skull gått ifrån sina dryckesbröder, och ruset har blifvit honom öfvermägtigt, så att han icke hittat reda på det ställe, dit han ämnade sig, utan gått ända till stadsporten samt, när han fann densamma stängd, lagt sig här att sofva. — På detta sätt yttrade de sig om honom och förvånades öfver honom, när Bedr ed-Din vaknade. Då han befann sig vid porten till en stad och omgifven af folk, blef han förvånad och sade: hvar är jag, godt folk? Hvarföre stån J här samlade omkring mig, och hvad har händt mig ibland er? De svarade: vid kallelsen till morgonbönen funno vi dig ligga här och sofva vid porten; någonting mera veta vi ej om dig. Hvar har du tillbragt den nyss förflutna natten? — Vid Allah, J män, — svarade han, — denna sistförflutna natt tillbragte jag i Kairo. — När de hörde detta, frågade en: brukar du äta haschisch? En annan sade: du är galen! Huru skulle du hafva kunnat tillbringa natten i Kairo, då du på morgonen sofver utanför porten till Damaskh? Han sade till dem: tro icke, godt folk, att jag far med osanning för er; sistförflutna natt befann jag mig uti landet Egypten, och dagen förut var jag i El-Basrah. En af dem sade: detta var högeligen underbart! en annan inföll: ynglingen är galen! och de klappade i händerna åt honom och sade sig imellan: Gud bevare ynglingen! Vid Allah, hans galenskap kan icke förnekas. — Derefter sade de till honom: samla dina tankar och återvänd till förstånd igen! Men han svarade: jag var i går brudgum i landet Egypten. Du har sannolikt drömt, — återtogo de, — och har i sömnen sett det, hvarom du talar. Den förbryllade Hasan sade ändock: vid Allah, det var ingen dröm; hvar är den puckelryggiga brudgummen, som satt med oss, och pungen med guld, som jag hade? Och hvar äro mina kläder samt mina underbyxor? Han steg derefter upp, gick in i staden, och genomvandrade dess gator och torg, öfverallt omhvärfd af folk, samt steg slutligen in i en bod, tillhörande en kock. Denna kock var en röfvare, hvilken Gud låtit komma till ånger öfver sina syndiga gerningar, och som derefter öppnat en handel med färdiglagad mat; men allt folket i Damaskh fruktade honom för hans fordna illgerningar skull, och
