142
blifvit din make? Hon svarade: nej. — Han är min broders son, — fortfor han, — och en son af din farbror; och dessa tusen guldstycken äro din brudgåfva. Lofprisad vare Gud och hans fullkomlighet! O, att jag visste, huruledes allt detta gått till! — Derefter öppnade han den i turbanen insydda amuleten och fann deri ett papper med skrift af hans broder, Nur ed-Din i Kairo, Hasan Bedr ed-Dins fader; och när han igenkände sin broders handstil, utropade han:
Jag såg spåren efter deras fötter och försmälte af längtan och utgjöt mina tårar, der de hade trampat,
Bedjande Honom, som gjort mig sorg genom skilsmessan ifrån dem, att Han en dag måtte välsigna mig genom återföreningen.
Derpå läste han papperet och fann der dagen för Nur ed-Dins giftermål med dottern till veziren i El-Basrah samt den dag, då han först infördes till henne; derjemte hade brodern antecknat sin ålder kort före sin död och dagen för sin sons, Hasan Bedr ed-Dins, födelse; och den gamla veziren förvånades och förundrade sig storligen samt jemförde det, som vederfarits hans broder, med det, som tilldragit sig med honom sjelf, och fann, att alltsammans stämde fullkomligt öfverens. Hans och hans broders giftermål hade skett på samma dag; de hade likaledes för första gången besökt sina hustrur vid samma tid, likasom Bedr ed-Din, hans broders son, och hans dotter Sitt el-Hosn blifvit födda på samma dag. Han tog bägge papperen och begaf sig med dem till sultanen, hvilken han underrättade om alltsammans, från det första till det sista; och den förvånade konungen befallde, att alltsammans skulle ögonblickligen antecknas. Veziren väntade derefter, att hans broders son skulle komma, men erhöll inga underrättelser ifrån honom. Då sade han: vid Allah, jag vill göra någonting, som ingen gjort för mig! Och han tog penna och skriftyg samt nedskref en förteckning på allt, som fanns uti huset, och antecknade, huruledes penningkistan stått der och der, huruledes en gardin hängt der och der, med ett ord beskref allt på det noggrannaste. Papperet vek han tillhopa och befallde, att husgerådet i rummet skulle läggas tillhopa och förvaras; men turbanen med den dertill hörande mössan och kaftanen samt penningarna förvarade han sjelf.
I rättan tid gaf vezirens dotter lifvet åt en son, skön som månen i hans fylle, och hvilken liknade sin far i skönhet och behag. Man tog
