honom ifrån hans moder och färgade hans ögonbryn med kûhl, lemnade honom åt amman och kallade honom Adjib. Han tillvexte på en dag så mycket som andra barn på en månad och på en månad så mycket som andra på ett år; och när sju år hade gått till ända, lemnade hans morfader honom åt en lärare med tillsägelse att upptukta gossen på det bästa. Uti skolan tillbragte han fyra år och var ofta oense med sina skolkamrater, hvilka han förtretade med de orden: hvem ibland er kommer upp emot mig? Jag är son af veziren i Kairo. — Men gossarne klagade hos läraren öfver allt det, som de måste utstå af Adjib, och läraren sade till dem: jag skall lära er någonting, som ni skolen säga till honom, när han kommer, så skall han snart ledsna vid att gå i skolan; och detta är följande: när han kommer i morgon, skolen ni sätta er rundt omkring honom och säga till hvarandra: vid Allah, i denna lek får ingen deltaga med oss, om han icke kan säga namnet på sin moder och sin fader; men den, som icke vet namnet på sin moder och sin fader, är oäkta, och derföre får han icke leka med oss. De infunno sig följande morgon i skolan, och Adjib var också der. Gossarne samlade sig omkring honom, såsom läraren sagt dem, ty alla hade de gått in på förslaget. Och en sade: mitt namn är Màdjid, och min moder är Alawi och min fader Ezzed-Din; — de öfriga sade på samma sätt, hvar och en sitt eget och sin moders samt sin faders namn, tilldess ordningen kom till Adjib, då han sade; mitt namn är Adjib, och min moder är Sitt el-Hosn, och min fader är Shems ed-Din, veziren i Kairo. Men de sade till honom: vid Allah, veziren är icke din fader. Adjib invände: jo, veziren är min fader; — men gossarne började nu skratta och klappa i händerna åt honom, sägande: du vet icke, hvem som är din fader; bort derföre med dig ifrån oss! Ingen får leka med oss, som icke känner namnet på sin fader, — och i ögonblicket sprungo gossarne undan ifrån honom samt gjorde gyckel af honom. Detta gossarnes uppförande sammanpressade hans hjerta, och han var nära att qväfvas af gråt; men läraren sade till honom: anser du verkligen som din fader den, hvilken är din morfader, veziren, fadern till din moder Sitt el-Hosn? Din fader känner icke du, och icke heller är han känd af oss; sultanen hade gift henne med en puckelryggig stalldräng; men en ande kom och hindrade äktenskapets fullbordan; eftersom du derföre icke känner din fader, skola gossarne sig imellan anse dig för oäkta. Vet du icke, att sonen af den qvinna, som är laggift hustru, känner sin far? Veziren i Kairo är din morfader; din verkliga fader
