med att frigifva den ena efter den andra, så blir det ingen hängning af till slutet. Och han lade repet kring halsen på skräddaren.
Nu är det att säga, huruledes den puckelryggige var sultanens narr, och sultanen kunde icke vara honom förutan. Eftersom den puckelryggige varit drucken och icke funnits tillstädes på hela natten och dagen derefter ända till middagen, tillfrågade konungen någon bland sin uppvaktning om honom och erhöll följande svar: o vår beherrskare, Walin har låtit föra bort honom död och har befallt, att den, som dödat honom, skall bli hängd; men när domen skulle gå i verkställighet, kom der en andra och en tredje person, hvilka hvar för sig sade: jag är den, som dödat honom! och beskref för Walin, huruledes det gått till dervid. När konungen hörde detta, ropade han till en af sina tjenare och sade till honom: gå ned till Walin och för dem allesammans hit inför mig! Tjenaren gick och fann skräddaren nära att bli hängd, hvarföre han ropade åt bödeln och sade: håll upp! samt underrättade Walin, att händelsen blifvit inberättad för konungen. Han lät derpå föra honom, den puckelryggige, skräddaren, Juden, den Christne och hofinköparen inför konungen; och när Walin stod för konungens ansigte, kysste han jorden och berättade allt, som hade tilldragit sig. Och konungen blef förvånad och fann nöje uti berättelsen samt befallde, att den skulle skrifvas med bokstäfver af guld. Derefter sade han till de närvarande: hafven j någonsin hört någonting, som liknar den här puckelryggens historia? Då framträdde den Christne och sade: o tidens konung, om du tillåter det, skall jag för dig berätta en händelse, som vederfarits mig, och som är vida mer underbar, sällsam och underhållande än tilldragelsen med den puckelryggige. — Berätta oss din händelse! — sade konungen. Och den Christne berättade som följer:
Den Christna Mäklarens Berättelse.
Vet, o tidens konung, att jag kom till detta land med handelsvaror, och att ödet fogade så, att jag kom till att stadna här bland ditt folk. Jag är född i Kairo, är en af Kopterna i denna stad och erhöll min uppfostran der. Min fader var mäklare; när jag uppnått manlig ålder, dog han, och jag efterträdde honom i detta yrke. En dag kom det till mig en ung man med hyggligt utseende och klädd i en högst dyrbar drägt; han red på en åsna och helsade mig, då han kommit mig närmare, hvarföre jag stod upp för att besvara hans helsning; då framtog han ett kläde, som innehöll nå-
