och han hade ett födelsemärke, som liknade en liten kula af ambra. När jag blef honom varse, kysste jag hans hand, nedkallade himmelens välsignelse öfver honom och sade: o min herre, ämnar du icke lyfta dina penningar? — Haf tålamod med mig, — svarade han, — tilldess jag uppgjort alla mina angelägenheter; när detta är gjordt, skall jag lyfta summan hos dig. Med dessa ord aflägsnade han sig, och jag sade vid mig sjelf: vid Allah, när han kommer, skall jag undfägna honom som gäst; det är min skyldighet med anledning af allt det, som jag förtjenat på hans penningar; — genom dem hade jag nämligen kommit till mycken rikedom.
Mot slutet af året kom han tillbaka, mer dyrbart klädd än någonsin förut; och jag besvor honom, att han skulle stanna och blifva min gäst. — Mot det villkor, — svarade han, — att du icke ger ut någonting af mina penningar, som du har i din vård. Jag svarade: nej! förmådde honom att sitta ned, tillredde hvad erforderligt var af mat och dryck, lät uppduka det framför honom och sade: i Allahs namn! Och han flyttade sig till bordet, men förde fram sin venstra hand och nyttjade denna, under det han spisade med mig. Jag förvånades deröfver; men när måltiden var slut, tvådde han sin hand, och jag lemnade honom, en handduk att torka sig på. Vi satte oss derpå ned att samtala, och jag sade: o min herre, upplys mig om en sak, som förefaller mig besynnerlig! Hvarföre nyttjade du din venstra hand under måltiden? Sannolikt har du någon värk eller någonting ondt i högra handen? — Så snart jag yttrat dessa ord, sträckte han fram sin hand ur ärmen, och si! — den var stympad, — en arm utan hand! Jag förvånades deröfver; men han sade till mig: fall icke i förundran häröfver och säg icke heller i ditt hjerta, att jag under en måltid i ditt sällskap begagnade venstra handen af högfärd; orsaken, hvarföre min högra hand blifvit afskuren, är snarare någonting, hvaröfver man må falla i förundran. — Och hurudan var orsaken dertill? — frågade jag. Han svarade som följer:
Vet, att jag härstammar från Baghdad; min fader var en bland de yppersta i denna stad. När jag uppnått manlig ålder, hörde jag, huru vandrare, resande och handelsmän samtalade om landet Egypten, och jag gömde deras ord i mitt hjerta, tilldess min fader hade aflidit. Då försåg jag mig med en ansenlig summa penningar och anskaffade handelsvaror, bestående af tyger från Baghdad och Mosul, tillika med andra saker af värde, hvilket allt jag packade tillsamman och medförde på min resa från Bagh-
