morgon och hemta mig härifrån! — I Allahs namn! — svarade han, då jag lemnade honom ett fjerdedels guldstycke, efter hvars mottagande han aflägsnade sig. Jag bultade på porten, hvilken öppnades af två unga jungfrur, hos hvilka qvinnlighetens former nyss börjat utveckla sig; de liknade två fullmånar och sade: träd in! Vår herrskarinna väntar dig, och hon har af kärlek till dig icke kunnat sofva en blund under den förflutna natten. Jag fördes in uti en sal i öfvervåningen ; denna sal hade sju dörrar och med jalusier försedda fönster, som vette ut åt en trädgård, der det fanns frukter af alla slag, rinnande bäckar och sjungande foglar; salens väggar bestodo af yppersta gips, hvari man kunde se sig sjelf såsom i en spegel; taket var pryddt med förgyllningar och omgifvet med inskrifter i gyllene bokstäfver på himmelsblå botten. Der funnos dyrbarheter af alla slag, som bländade åskådarens blickar; golfvet var af brokig marmor, och midt på detsamma stod en springbrunn, med fyra ormar af rödt guld, som i bassinens fyra hörn ur sina gap utkastade ett vatten, glittrande likt perlor och juveler; derjemte funnos der mattor af kulört siden och dyrbara dynor.
Jag inträdde der och tog plats; knappt hade jag satt mig ned, förrän husets värdinna nalkades. Hon bar på sitt hufvud en krona, prydd med perlor och juveler; hennes händer och fötter voro färgade med henna och hennes barm prydd med guld. Så snart hon blef mig varse, log hon mig till möte, omfamnade mig och sade: är det sanning, att du kommit till mig, eller är detta en dröm? — Jag är din slaf, — svarade jag; och hon tillade: du är välkommen! Sannerligen, alltifrån första stund jag såg dig, har icke sömnen varit ljuf för mig, icke mat eller dryck för mig haft något behag. — Sådant har förhållandet varit med mig, — svarade jag, — och vi satte oss ned för att samtala. Jag höll mitt hufvud nedsänkt mot golfvet, så blyg och försagd var jag; men jag hade icke förblifvit länge i denna ställning, då man ställde framför mig en måltid, bestående af de mest utsökta rätter. Jag spisade i hennes sällskap, tilldess vi bägge voro mätta, då man kom in med handfatet och kannan, och jag tvådde mina händer. Derefter bestänkte vi oss med rosenvatten, satt på muskus, och togo åter plats bredvid hvarandra för att samtala; vi uttryckte för hvarandra våra ömsesidiga känslor, och hennes kärlek beherrskade mig så, att all den rikedom, som jag egde, tycktes mig utan värde i jemförelse dermed. På detta sätt njöto vi af hvarandras samtal, tilldess natten nalkades, och slafvinnorna kommo ned med aftonmåltid och vin af
