alla slag, hvarefter vi fortforo att dricka ända till midnattstid. Aldrig i min lefnad hade jag tillbragt en sådan natt. När det blef morgon, stod jag upp, kastade för hennes fötter duken med guldstyckena, tog afsked af henne och gick; men när jag stod färdig att gå, började hon gråta och sade: o min herre, när skall jag nästa gång få se ditt älskliga anlete? Jag svarade henne: jag skall vara hos dig vid början af natten. När jag kommit ut, träffade jag egaren af åsnan, som burit dit mig dagen förut, nu väntande på mig vid porten; jag satt upp och återvände till Mesrurs khan, der jag satt af, gaf åsnedrifvaren ett halft guldstycke och sade: kom tillbaka i solgången! Han svarade: vid mitt hufvud lyder jag din befallning.
Jag inträdde i khanen, förtärde min frukost och begaf mig derefter ut för att uppbära betalningen för mina varor, hvarefter jag återvände dit tillbaka. Jag hade för min hustrus räkning låtit tillreda ett stekt lamm och köpt några konfektyrer; nu ropade jag en bärare, beskref för honom det ställe, dit han skulle gå, och lemnade honom hans bärarelön. Derefter sysselsatte jag mig åter med mina angelägenheter, tilldess solen gick ned, då egaren af åsnan kom, och jag medtog femtio guldstycken, inlagda i en duk. När jag kom fram till hennes hus, fann jag, att man der hade sköljt marmorgolfvet och blänkt upp alla kärl af koppar och messing, fyllt lamporna med olja, tändt ljusen, dukat fram aftonmåltiden och slagit upp vinet; och när min hustru såg mig, slingrade hon sina armar kring min hals och sade: du har gjort mig bedröfvad genom din frånvaro! Derefter ställdes borden framför oss, vi spisade, tills vi blifvit mätta, och slafvinnorna togo bort det första bordet, men satte fram vinet. Så sutto vi der och drucko, åto torkad frukt och roade oss ända till midnattstid. Derefter lade vi oss att sofva till morgonen, då jag stod upp, lemnade henne de femtio guldstyckena likasom förut och aflägsnade mig.
Så hade jag fortfarit en lång tid, tilldess jag en morgon vaknade och fann mig icke ega något enda stycke hvarken silfver eller guld, då jag sade vid mig sjelf: detta är ett verk af djefvulen! Och jag upprepade följande verser:
Menniskans glädje fördunklas af fattigdomen, likasom den nedgående solen bortskymmes af moln.
Är den fattige frånvarande, så kommer ingen menniska ihog honom; är han närvarande, så får han icke dela de andras nöjen.
