Hoppa till innehållet

Sida:Tusen och en natt (1854, band 1-3).djvu/35

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
30
BERÄTTELSEN

både med hänseende till deras vetenskapliga grunder samt reglorna för deras begagnande till godt och ondt; likaledes kände han alla egenskaper hos vexterna, så väl de färska som de torra, de skadliga som de nyttiga, och derjemte var han hemmastadd i philosophernas vishet samt i alla vetenskaper.

När den vise anländt till staden och uppehållit sig der några dagar, fick han höra talas om konungens sjukdom och den spetelska, hvarmed Gud hemsökt honom, samt huruledes läkarne och de lärde ingenting kunnat uträtta. Efter erhållandet af underrättelsen härom tillbragte han följande natt i djupa forskningar, och när morgonen kom och utbredde sitt ljus, och solen helsade de Godas Prydning[1], klädde han sig i sin dyrbaraste drägt och trädde fram inför konungen. Han kysste marken inför hans fötter, framsade en bön för fortfarandet af hans magt och lycksalighet, helsade honom på bästa sätt han förmådde, underrättade honom om hvem han var och sade: o Konung, jag har hört talas om den sjukdom, som träffat din person samt huruledes många bland läkarne äro okunniga om medlen att undanrödja densamma; men jag vill bota dig, utan att gifva dig någon dryck att dricka, samt utan att smörja dig med någon salva. När konung Junân detta hörde, förundrade han sig och sade till honom: huruledes vill du detta göra? Vid Allah, om du botar mig, så skall jag göra dig rik och dina barns barn efter dig samt hopa ynnestbetygelser öfver dig; allt hvad du önskar, skall bli ditt, och du skall bli min följeslagare och min vän. Derpå skänkte han honom en hedersklädning och andra skänker och sade till honom: vill du bota mig från denna sjukdom utan läkedryck eller salva? Han svarade: ja; jag skall bota dig utan något obehag för din person. Och konungen blef ytterligt förvånad och sade: o vise man, vid hvilken tid och på hvilken dag skall det bli uträttadt, som du lofvat mig. Skynda dermed, min son! Han svarade: jag hör och lyder.

Han begaf sig nu bort ifrån konungen och hyrde ett hus, till hvilket han förde sina böcker och läkedomsörter. Derefter utvalde han vissa af sina läkedomsörter och rötter, förfärdigade en bollspelskäpp med ett ihåligt handtag, hvari han lade dem, samt gjorde derefter med

  1. Propheten.