Sida:Tusen och en natt (1854, band 1-3).djvu/36

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
31
OM FISKAREN.

mycken konst en dertill hörande boll. När allt detta var färdigt, begaf han sig följande dagen till konungen, kysste marken inför hans fötter och rådde honom att begifva sig ut på rännarbanan samt spela boll derstädes. Konungen begaf sig dit, omgifven af sina emirer, sina vezirer och sitt öfriga följe, och så snart han anländt, framträdde den vise Dubân för honom, lemnade honom käppen och sade: tag denna käpp och fatta honom så här och rid längsutefter rännarbanan och slå till bollen med hela din kraft, tilldess flatan af din hand och hela din kropp bli fuktiga af svett; och när du detta gjort, samt läkemedlet trängt in i kroppen, så vänd tillbaka till ditt palats och gå i badet, två dig och insomna sedan, då skall du finna dig botad, och frid vare med dig! Konung Junân tog käppen af den vise, omfattade honom med handen och satt upp på sin häst; bollen kastades framför honom, och konungen sporrade sin springare, så att han uppnådde honom, då han slog till bollen af alla krafter; och när han fortsatt denna öfning, så länge nödvändigt var, samt badat sig och sofvit, betraktade han sin hud, men kunde der icke upptäcka det minsta spår af spetelskan, utan hela hans kropp var skinande som hvitt silfver. Konungen fröjdades; hans hjerta blef gladt, och han kände sig lycksalig.

Morgonen derpå begaf han sig till rådkammaren och satte sig på sin thron; och hans vezirer och de höga embetsmännen vid hans hof stodo inför honom. Den vise Dubân infann sig likaledes, och när konungen blef honom varse, steg han skyndsamligen upp och lät honom taga plats vid sin sida. Bord dukades derefter för dem, och den vise spisade med konungen och förblef hans gäst hela dagen; och när natten nalkades, gaf konungen honom tvåtusen guldstycken, utom hedersklädningar och andra skänker, samt lät den vise sitta upp på konungens egen häst, när han ville återvända till sitt hus. Och konungen var utom sig af förvåning öfver hans konst och sade: denna man har botat mig med yttre medel, utan att smörja mig med någon salva; vid Allah, detta är vetenskapen i dess fulländning, och det åligger mig att visa honom ynnest och hedersbetygelser samt göra honom till min förtroliga vän, så länge jag lefver. Han tillbragte natten lycklig och glad öfver sin återvunna helsa, och när han stigit upp från sitt nattläger, begaf han sig åter till rådsalen samt tog plats på sin thron, medan de förnämsta af hans hof stodo inför honom samt emirerna och vezirerna sutto på hans högra sida och på hans