j hafven behandlat mig. Vet, o min fader, att jag bifaller till att förmäla mig, dock mot det vilkor, att du gifver mig till äkta den jungfru, som sof hos mig sistförflutna natten. Jag är nämligen öfvertygad derom, att det var du, som sände henne till mig, på det jag skulle bli förälskad uti henne, sant att du sände efter henne, inan det blef morgon, och lät föra henne bort ifrån mig! — Då utropade konungen: Allahs namn beskärme dig, min son! Allah bevare ditt förstånd! Hvad menar du med dessa ord om jungfrun, hvilken du påstår mig hafva sändt till dig denna natt, men sedan låtit hemta ifrån dig, förrän det blef morgon? Vid Allah, o min son, om den saken känner jag ingenting. Jag besvär dig derföre att säga mig, om icke detta är en oredig dröm eller en inbildning, härledd från förtärandet af otjenlig föda. Du tillbragte nämligen denna förflutna natt i oroliga tankar öfver äktenskapsfrågan, och vårt samtal om denna fråga hade lifligt inverkat på din inbildning. Fördömelse öfver äktenskapet och dess timma samt öfver honom, som gaf mig det rådet att derom tala med dig! Det lider intet tvifvel, att din inbildning blifvit uppjagad genom denna omständighet, så att du drömt, det en skön jungfru omfamnade dig, och du trott dig se alltsammans som vaken, ehuru det icke var annat än en oredig dröm, o min son. — Men Kamar ez-Zemân svarade: upphör med sådant tal och svärj mig vid Allah, Skaparen, den Allvetande, den mägtiges Öfverman och konungarnes Förgörare, att du icke känner någonting om jungfrun och hvem hon är! Då sade konungen: vid Allah, den Störste, Mose's och Ibrahims Gud, svär jag, att jag icke haft någon kunskap om henne, hvilken du omtalar, och att du sannolikt blott haft en oredig dröm, under det du sof.
Då sade Kamar ez-Zemân: jag vill säga dig en liknelse, för att bevisa dig, huruledes detta tilldrog sig, medan jag var vaken. Jag vill blott fråga dig, om det någonsin händt, att en menniska, som drömt sig deltaga i en strid, efter allvarsam kamp vaknat och funnit uti sin hand ett svärd, fläckadt med blod? Hans fader svarade: nej, vid Allah, o min son, någonting sådant har aldrig timat. I sådant fall, — fortfor Kamar ez-Zemân, — skall jag meddela dig min händelse, och denna är följande: Jag tyckte, att jag under den nu förflutna natten vaknade ur min sömn ungefär vid midnatt och bredvid mig såg en sofvande jungfru, till anletsdrag och vext sådan som jag; jag omfamnade henne, vidrörde henne med min hand och tog hennes ring, hvilken jag satte på mitt finger, hvaremot
