Sida:Tusen och en natt (1854, band 1-3).djvu/48

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs
43
OM FISKAREN

en gren af ett grönt träd, och han talade med ljudelig, ehuru förfärande röst: fiskar, fiskar, förblifven j trogna edert gamla löfte? Derpå lyfte de upp sina hufvuden och svarade som förut: Ja! Ja!

Om du återvänder, återvända vi; om du kommer, komma vi; och om du går bort, så göra i sanning vi detsamma.

Derefter närmade sig Negern till stekpannan och stötte omkull henne med grenen; fiskarne brändes till kol, och han gick bort såsom han kommit.

När han på detta sätt försvunnit från deras ögon, sade konungen: detta är en sak, som omöjligen kan förtigas, och det måste otvifvelaktigt finnas någon sällsam omständighet i samband med dessa fiskar. Han befallde nu, att fiskaren skulle komma inför honom, och när han kommit, sade han till honom: hvarifrån äro dessa fiskar hemtade? Fiskaren svarade: från en sjö mellan fyra berg bakom det berg, som ligger utanför din hufvudstad. Konungen frågade: huru många dagsresor härifrån är den sjön belägen? Han svarade: o vår herre och sultan, icke mer än en halftimmas väg. Och sultanen blef förvånad samt befallde sina krigare att genast följa honom och fiskaren, som begynde att förbanna anden. De gingo, tilldess de stigit uppför berget och kommit ned i en vidsträckt öde trakt, hvilken de aldrig sett förut under hela sin lefnad; och sultanen och alla hans följeslagare föllo i förundran vid åsynen af denna ödemark, som låg imellan fyra berg, samt af fiskarna, hvilka voro af fyra färger, röda, hvita, gula och blå. Konungen stadnade stilla af förundran och sade till krigarne och de öfriga, som utgjorde hans följe: har någon ibland er förut sett denna sjö på detta ställe? Och de svarade alla, att de icke hade gjort det. Då sade konungen: Vid Allah, jag vill icke träda in i min hufvudstad och icke sätta mig på min thron, förrän jag får veta, huru det rätteligen hänger ihop med denna sjö och med dess fiskar! Derefter befallde han sitt folk att lägra sig rundt omkring bergen, hvilket de efterkommo. Nu sände han bud efter veziren, som var en kunnig man, klok och väl uppfostrad, och när denne infunnit sig, sade han till honom: jag har för afsigt att göra någonting, hvarom jag vill underrätta dig, och detta är följande: jag har beslutit att ensam begifva mig å väg denna natt för att söka upplysning om denna sjö och dess fiskar. Derföre skall du sätta dig vid dörren till mitt tält och säga till emirerna och vezirerna samt de öfriga: sultanen är sjuk