Sida:Tusen och en natt (1854, band 1-3).djvu/50

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs
45
OM FISKAREN

Vi afundades sjelfva vindflägten, som lekte öfver dig; men när den gudomliga domen är afsagd, blir ögat blindt.
Hvilken utväg har bågskytten, när han i stridens timma önskar afskjuta sin båge, men finner sin bågsträng söndersliten ?
Och när sorgerna hopa sig öfver mannen med ett ädelt sinne, hvar skall han finna, en undanflykt undan öden och skickelsen ?

När sultanen hörde denna klagosång, sprang han upp, vände sig åt det håll, hvarifrån ljuden hördes, och fann en gardin, som hängde framför dörren till ett rum. Han sköt undan gardinen och såg derinne en ung man, sittande på en soffa, som höjde sig ungefär en aln ifrån golfvet. Det var en vacker och välbildad yngling med välljudande röst, skinande panna och rosiga kinder, på hvilka man såg ett födelsemärke, liknande ambra. Konungen blef glad, då han såg honom, och helsade honom; den unge mannen förblef sittande (han var klädd i en lifrock af siden, broderad med guld; men man kunde i hans anlete se spår af sorg och bekymmer), besvarade hans helsning och sade till honom : o, min herre, haf mig ursäktad, att jag icke uppstiger! — O yngling, — sade konungen, — gif mig underrättelse om sjön och dess olikfärgade fiskar och om detta palats samt om skälet, hvarföre du är ensam här och hvarföre du klagar! När den unge mannen hörde dessa ord, rullade tårar utför hans kinder, och han grät bitterligen. Och konungen blef förvånad och sade till honom: hvad är orsaken till att du gråter, o yngling? Han svarade: huru kan jag annat än gråta, så länge jag befinner mig i detta tillstånd? — Med dessa ord sträckte han ut sin hand och lyfte upp skörten på sin lifrock, och si, hälften af honom, ifrån hans midja till hans fotsålor, var sten; men från midjan till håren på sitt hufvud var han lik andra menniskor. Han sade: vet, o konung, att förhållandet med fiskarna är utomordentligen underbart; om det vore ristadt i hjertat, skulle det vara en undervisning för den, som vill lyssna till varningar. Och han berättade som följer:


Berättelsen om den unga konungen öfver Svarta Öarna.

Min fader var konung öfver en stad, som var belägen på detta ställe; hans namn var Mahmud, och han var herre öfver Svarta Öarna och de