En brefvexling.
- Ärade fru!
Medföljande packe tar jag mig friheten sända er och öfverlemnar helt och hållet åt er sjelf hvad bruk ni vill göra af de deri inneslutna brefven. De personer som skrifvit dem lefva icke mera; men jag har känt dem såsom så fördomsfria menniskor, så fria, menar jag, från den småsinnade fruktan som hvardagsmenniskorna hafva för att se i tryck det som angår dem, det som de kalla sina »helgedomar», att jag helt visst ej skall förtörna dem i deras graf, om jag blir orsak till att dessa bref komma i dagsljuset. Jag tänker som så; om icke de vanliga menniskorna ville offra något af dessa helgedomar och hemligheter, som folk likafullt känner till, fastän blott på ett förvrängdt sätt, så finge man aldrig veta någonting, och menniskohjertat förblefve i evig tid just som en tillsluten bok. Men antingen nu ni, min ärade fru! finner dem lämpliga till det omtalade ändamålet eller icke, så är jag viss på att ni sjelf icke skall läsa dem utan att känna deltagande.
Jag är enka efter en bagaremästare i Porsgrund, hvarest jag äfven är barnfödd, och jag har i en lång rad år bott på detta ställe. Under min första ungdomstid kom jag i huset hos en ansedd embetsman på en egendom några mil från Kristiania, hvilken var en sträng, barsk, men duglig och rättskaffens man. Der lärde jag känna två menniskor som evigt
