förmögenhet åtfölja kärlek och en god karaktär, så tar jag gärna emot dem och glädes över er lycka, men av egen erfarenhet vet jag hur mycken äkta lycka kan erbjudas inom ett anspråkslöst litet hem, där det dagliga brödet förtjänas genom redligt arbete och några små försakelser ge högre värde åt de få förströelserna. Jag är nöjd med att se Margret börja anspråkslöst, ty om jag inte misstagit mig, skall hon känna sig rik att äga en god mans hjärta, och det är bättre än rikedom.
— Jag förstår dig, mamma, och instämmer fullkomligt, men mina beräkningar angående Margret ha blivit svikna, ty jag hade gjort upp det så, att hon en gång skulle bli gift med Laurie och få leva i överflöd alla sina dagar. Vore det inte bra, det? frågade Hanna och såg upp på sin mor med ljusare ansikte än förut.
— Laurie är yngre än Margret, som du vet, började fru March, men Hanna avbröt henne med:
— Ah, det gör ingenting, Laurie är gammal för sina år och lång, och dessutom kan han uppföra sig som en fullvuxen människa, om han vill. Vidare är han rik, ädel och god och älskar oss alla; och därför tycker jag att det var synd att min plan blivit fördärvad.
— Jag befarar att Laurie inte är gammal nog att passa åt Margret och är för ostadig ännu för att det vore bra för någon annan att bero av honom. Gör inte upp några planer, Hanna, utan låt tiden och deras egna hjärtan uträtta vad de förmå för dina vänner. Vi kunna inte medla i sådana saker med någon utsikt att lyckas fullkomligt och göra därför bäst i att inte befatta oss med något »romantiskt skräp», som du säger, såvida vi inte vilja göra det ännu värre.
— Nå, så skall jag låta bli det då, men bra förargligt är det att se saker och ting gå alldeles uppåt väggarna, då en knuff här och en knuff där skulle kunna göra allt bra. Jag önskade att vi bure strykjärn på huvudet, som hindrade oss från att bli stora. Men knoppar vilja
